Medlemsutflykt till Gålsjö Bruk, 2013-10-30

Anders Huldt delgav oss sina kunskaper om Järnbruksepoken i Ångermanland 1670 – 1900 – en dramatisk tid

När järnbruksverksamheten ökade kraftigt i Sverige under början av 1600-talet blev det stor konkurrens i Mellansverige om bra kolskogar och lämpliga lokaliseringar för nya järnbruk. Skogarna började ta slut närmast järnbruken.

Bergkollegium inrättades 1637 med uppdrag att reglera lokaliseringarna genom att utfärda tillstånd s k  Privilegier för att få bedriva järnbruk. Ett speciellt norrlandsdirektiv utfärdades för att stimulera lokaliseringarna av nya järnbruk till norra Sverige.  I Ångermanland fanns vid den tiden stora outnyttjade skogar lämpliga för kolning och en mångfald av vattendrag med lämpliga forsar för vattendrivna verk av olika slag.

Fynd i vikingagravar längs Ångermanälvens dalgång vittnar om att bruket av järnföremål hade nått våra bygder redan 500 – 900 e. Kr.

Järnet är ett fantastiskt grundämne som är vanligt förkommande i jordskorpan.

Carl Larson Sparre lät uppföra den första masugnen i Graninge 1677 och lade grunden för det första järnbruket i Ångermanland.  Till en början användes myrmalm men ersattes sedan med malm från Mellansverige som fraktades med häst och släde från kajen i Sollefteå. Sedan följde bruken i Forse, Högfors, Sollefteå, Björkå, Gålsjö , Utansjö och Bollsta bruk längs Ångemanälvens dalgång. Totalt anlades ett 10 tal järnbruk i Ångermanland under de drygt 200 år som järbruksepoken varade. När Bollsta Järnbruk upphörde i maj 1899 var järnbruksepoken över.

Några av de mest inflytelserika personerna under perioden var brukspatronerna Sparre, Clason, Flemming, Nordenfalk och Polack.  Tusentals arbetstillfällen skapades på bruken i skogarna och av transporterna liksom bearbetningen av det smidbara stångjärnet.

Viktig expertkunskap för järnhantering förmedlades av vallonsmeder från Flandern och tyska stålsmeder som anställdes på järnbruken. En av de sista vallonsmederna på bruken var Bernhard Boija som verkade och levde på Gålsjö bruk till sin död 1984. En förindustriell infrastruktur skapades som sedan var till fördel för den efterföljande skogs- och sågverksepoken som växte fram under slutet av 1800-talet

—————————————————————————————————————-

Senioruniversitetet i Sollefteå 2013-10-16

Emmelie Persson – medicine doktor – har föreläst över immunförsvaret inför Senioruniversitetet i Sollefteå.

Nedan följer ett starkt komprimerat utdrag ur föreläsningen. Ordet immun kommer från latinet och betyder bland annat beskydd. Immunförsvaret är ett komplext system av enheter som samverkar och förstärker varandra i striden mot kroppens fiender. Immunförsvaret har fyra särdrag. Det är specifikt – varje del har sin egen fiende, selektivt – varje del kan skilja ut sin fiende, adaptivt – varje del väntar till dess den behövs och det har minne – varje del kommer ihåg sin fiende och kan därmed agera snabbare vid nästa angrepp. En del av immunförsvaret består av fysiska barriärer som hud, slemhinnor, flimmerhår och vätskor. Härtill kommer det medfödda ospecifika immunförsvaret vars fagocyter angriper och äter upp kroppens fiender. Det ospecifika immunförsvaret förstärks av det specifika som skapar tid för kroppen att mobilisera sitt försvar. I det specifika immunförsvaret ingår omkring hundra millioner antikroppar som var och en kan identifiera och tillintetgöra en fiende. Immunförsvaret underhålls av fullvärdig kost och försvagas med stigande ålder. Vaccination förstärker immunförsvaret. I samband med transplantation behöver kraften i immunförsvaret dämpas för att förhindra avstötning.

Insiktsfulla frågor från auditoriet vittnade om att ämnet fängslat. Bland de omdömen som hördes om föreläsningen kan nämnas kunnig, pedagogiskt skicklig och humoristisk.